[Detta inlägg har tidigare publicerats i min blogg på byggbloggarna.se.]

Läser i gårdagens nätupplaga av Svenska Dagbladet att det är få småföretagare som finns på Facebook och Twitter. Och ännu färre använder sociala medier som en planerad del av sin marknadsföring. Endast 19 procent av småföretagarna använder sociala medier i någon form enligt företaget Visma som beställt undersökningen.

Ett av huvudskälen är att företagen är rädda för ryktesspridning och att det ska dyka upp negativa kommentarer om dem och deras varumärken. Det argumentet väljer jag att tolka som ett stort missförstånd, alternativt har Sveriges småföretagare just satt ett ansikte på begreppet ”strutsmentalitet”. För det finns väl ingen som tror att nätsverige skulle undvika att skriva negativa kommentarer om ett företag bara för att de inte finns på plats i de sociala medierna? Nåja …

Brit Stakston (socialmedie-expert) intervjuas och pekar på alla möjligheter till att konkurrera med större företag och jämna ut konkurrensen genom att nyttja sociala medier som en del i sin marknadsföring. Och allt detta är sant och visst. I teorin. Men handen på hjärtat, att göra något nytt och utmanande är aldrig lätt. Det är läskigt att lämna bekvämlighetszonen. Och bekvämlighetszonen i det här fallet är cirka 375 virtuella mil från Facebook, LinkedIn och Twitter för många i byggbranschen.

För kikar vi på byggbranschen så svämmar den formligen över av småföretagare. Samtidigt tycker jag mig se flera tydliga utmaningar att nyttja sociala medier i det här sammanhanget. Men att vara klar över utmaningarna betyder inte att man ska låta bli. Tvärtom hoppas jag att fler åtminstone vågar ta första steget och tänka till hur de kan nyttja sociala medier i sin verksamhet.

Klart man måste vara medveten om utmaningarna och ha kunskapen (eller modet alternativt dumdristigheten) att ge sig ut i den sociala mediedjungeln. Jag är den förste att skriva under på allt det underbara som finns här ute. Jag skuttar glatt fram längs stigar som andra före mig redan har trampat upp. Jag tycker till vitt och brett om företeelser jag bara har en liten aning om, jag lämnar min blogg tyst under perioder, älskar att stapla ord på varandra istället för att komma till punkt … Kort sagt, skulle man sätta upp en lista över sociala mediers ”no-no” hade jag säkert kunna bocka av ett hel gäng med klavertramp. Men det där tycker jag är ganska ointressant egentligen.

Statistik visar att fler använder sig av sociala medier än de använder konventionella medier (på eller utanför nätet). Då tycker i alla fall jag att det känns konstigt att ignorera möjligheterna (och utmaningarna) med Facebook, Twitter, LinkedIn och alla andra forum för erfarenhetsutbyte och dialog där ute.

Att komma igång? Det finns hur mycket information på nätet som helst. Det är bara att göra en sökning på Google för att starta någonstans. Eller varför inte ta och besöka några som redan tagit steget och har hur mycket erfarenhet, tankar och idéer som helst. Sväng förbi bloggarna som Sync, Fredrik och Fredrik har eller varför inte träffa dem och ett helt gäng andra som finns på Twitter? Fråga, tyck till, undra, borra …

Förresten. Jag sätter mig ner och totar samman en lista på egen hand. Jag lägger ut den så fort jag är klar. Använd den som (och om) du behagar. (Nu är listan klar, den finns här!)

När jag nu suttit och petat med ovanstående dyker, av någon outgrundlig anledning, texten på en hoodie jag köpte till yngsta dottern senast jag var i London. På den står det ”Come to the dark side. We´ve got cookies!”. Precis så är det på den sociala webben.

Skoja’ bara! Så mörkt är det inte. Och vi har inga kakor. Men kul är det! 🙂